alfamackan

Drygt en månad har gått sen jag mottog det tragiska beskedet av att Johan "Tårtan" Thorin har lämnat oss... 
Han lämnar ett stort tomrum efter sig... Monica och Hasse har förlorat en son, Sophie och Ted en bror, andra en släkting, vän, kollega, fritidsledare eller förebild. Tyresö har blivit trasigt, en solstråle och ikon är borta! Nyheten lämnar ett stort eko även utanför tyresös murar... Världen är så grym... 

Johan är väl mest känd som "festfixarn" och skulle fixa min svensexa i framtiden... Han älskade att se folk ha kul, kunde slänga ihop en fest med lokal, dj och allt vad det innebar på bara ett par timmar... men som många vet så var han så mycket mer... Han var en fantastisk människa också
    
Den värsta stormen har lagt sig men vågorna sköljer in med jämna mellanrum. Det kommer nog fortsätta göra det... 
För mig var Johan på många sätt en bror som jag aldrig fick, vi går tillbaka så långt jag kan minnas...

Min far och Hasse blev polare i tidiga tonåren, så när flytten från ormvägen till barnvänliga fårdala kom fick jag en ny granne och vän. Tillsammans med Christian som också bodde i närheten bildade vi en skön trio blonda hockeyfrillor, vi hittade på allt möjligt bus. 
Minns när de två kom ner till mig med en "skattkarta" som de hade "hittat" på vinden... lättlurad och godtrogen som man var så följde man ju ivrigt med på skattjakt... bara för att inse att det inte alls existerade någon skatt??? Nån dag senare kom dem ner igen och hade hittat en skattkarta på "riktigt" den här gången med uppbrända kanter och allt... Johan påpekade att "tror du vi har gjort det här själva eller?" och "du ser ju hur gammal den är!" och ja... ni fattar ju... godtrogen...:)

Johan har funnits där genom hela mitt liv. Hockeyn, fotbollen, alla år i skolan, första fyllan etc. skulle även komma att bo med honom vid två tillfällen vilket jag är glad för idag. (kommer tänka på honom varenda gång jag fäller ner toasitsen):)

Ett av mina bästa minnen med Johan...

Det var Johan som gjorde att min student blev oförglömlig... Vi satt där i aulan (barndomskompisarna) och lyssnade på våra lärare innan vi skulle bege oss ut på livets äventyr. Plötsligt hör vi hur det börja dunka musik och lärarna tittar sig omkring... Vi tittar på varandra och skrattar, tårtans bas har trängt sig in genom väggarna i aulan... Fan vad vi kommer äga! Vi kommer vara bäst viskar vi till varandra.
När vi sen kommer ner till fotbollsplanen några hundra meter från aulan hör man inget annat än musiken som spelas från lastbilen vi ska med på.
Låten jag kommer ihåg att vi möttes av är den här http://se.youtube.com/watch?v=I1xXV1R4yVY och den spelas högt som bara FAAAAAAAAAN!!! Tror aldrig jag älskat en man som jag gjorde vi det tillället:) Bör väl tilläggas att det här var innan ALLA åkte flak...

Johan levde sitt liv i full fart, hjärnan på högvarv, skulle alltid förbättra och förenkla, en energisk och positiv snubbe med 40 bollar i luften med filosofin att allt löser sig, och det gjorde det alltid, det såg han till.
Generösare människa får man leta efter. För att citera Kimmy "Tårtan var väl den ende som kunde komma till en fest med sprit, fastän han skulle vara nykter," 
Johan kunde ringa 03.00 en fredag och fråga "vart är du?" då var han inne i stan och ringde bara för att se om man ville ha skjuts hem... 
Han var en riktig polare som alltid ställde upp för sina vänner, gick alltid det där steget extra för att hjälpa till. Minnena är så många och glada. Han var unik och väldigt speciell.

Han var också familjekär och var jättestolt över sin familj... "Teddan har fått allt... Jag fick inget... tack pappa" var nåt han alltid sa när brorsan kom på tal, följt av hans unika och smittande skratt.
Jag vet att han hade en nära relation till sin syster, de kunde prata om allt.
Han stod nära sina fantastiska föräldrar som fungerade som bollplank och var bara ett samtal bort.

Många är vi som kommer sakna Johan... Det vi får försöka göra är att leva vidare i hans anda och göra det bästa av livet... leva mer i nuet. Det vet jag att han hade velat. Känslovågorna kommer att komma... känn det ni känner, det är viktigt.

Johan, du kommer vara så mycket mer än ett minne för mig, du kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta. Jag kommer aldrig att glömma dig,  Someday i too will fly and find you again!

PS: Det där med svensexan löser sig som du skulle sagt;)

Ses i Nangijala!

TACK FÖR ALLT DU HAR GJORT!!! ÄLSKAR DIG!!! http://www.youtube.com/watch?v=qcQ3iegpZTc


// MASKON