alfamackan

Hola mundo! (Hej världen)

Fick ett fruktansvärt sug efter att basta häromveckan. Bestämde mig därför för att gå till simhallen för att göra just det...
Kan ju lugnt konstatera att det var ett tag sen jag var där.

Priset som hade höjts till över det dubbla var inte den enda moderniseringen som gjorts... Det var nya schyssta scannings-apparater för medlemskort. Det var ny disk, nya tavlor och nytt golv... helt ny inredning kort sagt.
De hade även bytt ut den där bittra medelålders-gubben i expeditionen... Ni vet han med det saffransgula present-snörs-håret som såg ut att heta Göte?
Istället satt där en förtjusande ung guss med plutmun, något mindre bröst än gubben innan, men va fan...
Det hade blivit lite schön danderyds-stämning över det hela satt säga.
Mycket välkommet på min ära.

Blev lite mobbad när jag berättade att jag gått dit själv... Jag finner det dock väldigt avslappnande att sitta i mina egna tankar, speciellt efter den skit som hänt. Reflektera lite över livet, föra oseriösa inre monologer och sprutlackera väggarna from time to time..??.
En underhållande sak som är svårt att undvika när man sitter där i bastun, det är gubbarnas schöööna "södertugg" som får mig att dra på mungiporna. Jag började fundera om det är en fas man kommer dras in i....
Jag menar... Som liten använder man sig mycket av ord som "asså" "hörru" och "ba" och konversationerna är kanske inte alltför intressanta... mycket inlevelse och allt låter viktigt, men ofta nåt i stil med vad man gör för stunden eller vad nån sa... man vill låta häftig...

Det där växer man ju ifrån, sen blir man ju mer och mer vuxen i sitt sätt att vara, prata och agera...
Min tanke var ju då... Är nästa steg att förvandlas till en person som använder sig av överdrivna "nä, fan, och sörru", i varje mening? Kommer man få en slags bitter-ironisk ton i rösten? Enbart prata om väder, bil, frugan och att det var bättre förr när man stöter på en gammal bekant lite oväntat? Får man automatiskt tråkig humor?

Jag sitter i bastun då en äldre man kommer in... han nickar artigt följt av ett harklande hej, låter sen som en tyngdlyftare i lyftmomentet då han tar sig uppför nedersta bänken för att sätta sig på den översta... avslutar sin "sätta sig ner process" med ett ut-andandes, suckande och ansträngt "jaaaaa"
Fem minuter senare kommer nästa gubbe... Ungefär så här löd den konversationen.

(tänk södertugg)

- Nää, men tjeeena Börje!
- Nää, men tjeeena Bullen!.. Hur mås det?
- jooo, jämna plågor, höhö... själv då?
- Nääää, skante klaga, det rullar på... Och bilen går bra?
- nääeee, den e inne på lagning, kärringen har bla. bla. Hur sere ut me jobb nu rå?
- Jo, fö fan... det ser ljust ut, förhandlingar pågår för fulla muggar uppe på kontoret...lite renoveringsprojekt. Själv då?
- Näää, mörkt sörru... nedskärningar... Leffes grabb fick gå....  Osv. osv.

Jag ser inget fel i detta, tycker bara det är underhållande... Det var hur som haver en av mina djupa tankar jag satt försjunken i där i bastun... 

Dagens citat: " Kom för fan inte hem med några sjukdomar nu grabbar" ( L.J. - 01,02 nångång)

Dagens rätt: blåbär och hallonpaj med vispgrädde!

Peace love and intercourse.

/ Dochlperk