alfamackan

Då det här kan ses som lite information snarare än bloggande så jag tänkte med lite uppdateringar tillfredsställa mina miljontals läsare om vad som händer i mitt liv.

Alfamackan har parat ihop sig med en hona sedan ungefär fem månader tillbaka. Honan är trevlig, vacker och brunstig. Befruktning och dylikt hemligstämplas tillsvidare, dock kan sägas att inga foster är planerade. Schämt och sido, honan heter Jouline, är en homosapiens och kröp in i mitt liv vid en väl vald tidpunkt. Hon har på kort tid kommit att betyda väldigt mycket för mig och är den första jag sagt det där tre speciella orden till. Det ska med

andra ord mycket till för att hon ska krypa utom räckhåll för mig, jag älskar henne!

Som fullvuxen alfahanne försöker jag med olika ljud och läten visa henne vad jag känner men om man går tillbaka till när jag såg henne för första gången så var det inte mycket ljud som kom fram. Vi känner nämligen varandra från gymnasietiden, eller känner igen snarare... Jag slogs redan då av hennes utstrålning och tyckte att hon var förbannat vacker. Men som så många andra så var jag upptagen med att hitta mig själv så jag förblev inget annat än en hemlig, tystlåten beundrare. Det skulle dröja innan denna sol blev min.

Över tio år senare krälade hon in i mitt liv. November som jag skrivit om i inlägget nedan blev till slut en månad att se tillbaka på med glädje. Och den 21 december, årets mörkaste dag blev vi tillsammans. Magiskt!

Min hona och jag har pratat lite om att man mottaglig för olika saker olika tidpunkter i livet. Det hade säkert sett helt annorlunda ut idag om jag gått fram första gången jag såg henne stå där och stråla.

Jag är glad att jag inte gjorde det, var sak har nog sin tid:)

Ha det så länge så får vi hoppas att min lilla dispyt med Gates inte blir långvarig.